thephrasethatpays

Jamen hej.

 

Det är väl i alla fall sjunde gången jag startar om den här bloggen. Denna gång var det inte på eget initiavtiv, utan det var Adeline som förslog det. Hon verkar tydligen tycka att jag är smart och/eller har något vettigt att säga?

 

Just nu är jag på jobbet och ska strax sova. Jag började skolan i måndags så jag försöker få någon slags ordning  på sömnrutinerna, vilket går ganska mycket åt fanders. Antingen så vaknar jag flera gånger per natt/vaknar efter typ tre timmar och kan inte somna om eller så kan jag helt enkelt inte sova. Det är ännu svårare att sova på jobbet. Jag vet inte varför men ibland får jag för mig att det spökar här.

 

Jag pluggar numera till undersköterska. Jag började nu i måndags så det har inte riktigt kommit igång ordentligt. Kursmaterialet kom idag och det verkar intressant så det är i alla fall lovande än så länge. 

 

Nu, efter några vändor på psykakuten, en sväng på intensiven och en utredning så kan jag meddela att jag faktiskt hade rätt i mina borderline-funderingar. Fick den diagnosen + posttraumatiskt stressyndrom och diverse personlighetsstörningar. En personlighetsstörning innebär ungefär att du har fått vissa beteendemönster så djupt inprintade att det sabbar din vardag. Till exempel kan du ha jävligt svårt för konfrontationer eftersom det kändes som om det stormade i rummet när du sa emot din pappa. Du har alltså lärt dig att man säger inte ifrån för då blir människor sjukt arga, vilket skrämmer skiten ur dig. Typ så funkar det, i enkla drag. 

 

Jag gick igenom alla gamla inlägg och raderade det jag kände att jag inte kunde stå för. (Läs; det jag tyckte var för pinsamt för att låta existera till allmän beskådan.) Det var mest kryptiska "jag-mår-dåligt"-texter och bullshit om isvågsångest. Med andra ord, du missar inte så mycket såhär i efterhand. Jag kände inte för att starta en helt ny blogg, för om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag kan komma på ett bättre bloggnamn. Jag erkänner att är stolt över det. För kom igen, "the phrase that pays" är ju ganska passande när man bloggar? 

 

En av de bästa sakerna jag vet är att återupptäcka musik. Att höra en låt man glömt bort att man älskade är ju helt fantastiskt. Det hände mig för en stund sedan, när jag rensade bland inläggen. Jag rekommenderar starkt att lyssna på låten i inlägget nedanför, det är en av mina absoluta favoritlåtar. 

 

Jag kom att tänka på när jag såg något brittiskt program för ett tag sedan. De pratade om Joan of Ark men jag hörde fel och undrade under hela programmet vem fan Joe Nafark är.

 

Nu tänkte jag gå ut och ta en nattcigg på världens mest lyhörda balkong. Balkongen är på femte våningen, men man hör allt som händer på marken som om det är precis framför en. 

 

Godnatt-