thephrasethatpays

 

Fint att man är så ego-trippad att man citerar sig själv.

 

Inte mycket har förändrats. Mår fortfarande väldigt dåligt, men medicinerar numera mot det. Om medicineringen faktiskt gör något är en annan fråga. Har gått på samtal - efter en vända på psykakuten, slutat på samtal, slutat med medicinering, en vända på psykakuten igen och sedan ny medicinering. Sedan var det meningen att jag skulle börja med samtalen igen, men jag har bara haft ett. Men någonstans känns det som om jag fortfarande har en chans så länge jag inte gör något. En chans att bli bra alltså. Eller ja, att må bra. 

 

Har också gjort en "utredning" (vilket mest bestod av att min läkare + psykolog skällde/bråkade med min mor). Eller om det var mötet om hurvuda jag skulle få medicinering eller ej. Jag trodde då att jag kunde vara bipolär, men fick efter denna "utredning" känslan av att de tyckte att jag var dum i huvudet. Nu har jag misstankar om att jag eventuellt kan vara borderline. Vågar inte ta kontakt med någon om att få göra en utredning angående det eftersom jag inte vill att psykvården ska tro att jag bara vill ha uppmärksamhet och därför letar fel och diagnoser hos mig själv. 

 

Idag ska jag åka till huvudstaden och hälsa på mina bästa pundarvänner. Imorgon åker vi på kryssning ihop. Planerar att supa skallen av mig. Lite grand i alla fall.